Nån sorts blogg om ditt & datt

Nån sorts blogg om ditt & datt

Om bloggen:

En blogg med personliga funderingar, minnen, kåserier och Internetfynd...

Hotel Bavaria, München

.Skapad av Sten Holtermann 2007-09-30 11:43:12

Blog Image

På de flesta normala hotellrum är TV:n placerad så att man kan ligga på sängen och se på TV och samtidigt betrakta sina tår. I det rum jag fick mig tilldelat på Hotel Bavaria hade TV-montören gripits av vanvett. Apparaten hade monterats i ett väggfäste till höger om sängarna, inklämd i ett hörn, i höjd med huvudkudden. Den gick inte att rubba.

Jag blev alltså tvungen att ligga vänd mot väggen och palla upp huvudet med handen för att med värkande nacke kunna se på en undangömd bildskärm.

Jag såg det femtitrettonde avsnittet av ”Der Bergdoktor.” Den unge Florian - eller vad han nu hette - kommer till sjukhuset och överlämnar en enorm bukett med orkidéer i prasslig cellofan till sin sjuka flickvän som just fått veta att hon kommer att bli frisk. Solen skiner in genom fönstret. Hon strålar av lycka; hälsans friska hy börjar återvända. Ljuv musik hörs i bakgrunden och alldeles nyss fick hon en liten hundvalp av sin mamma (kameran zoomar in på hundvalpen som gnäller påpassligt).

Det där med hundvalpsgnället är bara för mycket. Jag byter jag kanal. Jag försöker också byta ställning, men den jag har intagit är den minst plågsamma av det fåtal som står till buds.

"Was ist passiert?" säger Robert Redford till Lena Olin. De är i Havanna. Där talar alla tyska, som bekant. Där säger man inte mañana, man säger Morgenfrüh med Speedy-Gonzáles-accent. Lena Olin ser sorgsen ut. Hennes ögon flödar över av tårar och hennes ansikte är rödflammigt. "Du kannst nicht die Welt verändern, baby" säger Redford djupsinnigt. Han ser på Olin med hundvalpsögon. Ljuv musik hörs i bakgrunden.

Han har nog rätt, tänker jag, och stänger av TV:n. Jag ligger och tänker. Föreställer mig hur tysk dubbning går till. Undrar hur många omtagningar som krävdes för att få plattityden att sitta som en smäck? Jag ser för mig hur det gick till i ljudstudion: DU kannst nicht die Welt…, Du kannst nicht die WELT…, Du KANNST nicht die Welt… Oh nein, nein, nein, Scheiße, so nicht! Verdammt nochmal! Du kannst nicht die Welt VERÄNDERN, baby.

Jag somnar med värkande nacke.

  • Kommentarer(0)//blog.holtermann.se/#post10